Dag 5: Borlänge-Smedjebacken- Norberg

Ikväll sitter jag och skriver i trädgården till Brogårdens b & b i Norberg. Det är en behaglig och solvarm kväll i slutet av juni, i midsommartid. Jag hör svalor och skrattande skator i träden och en drillande skönsjungande fågel som jag inte vet vad det är. En kopp grönt té och en liten kanna. Mygg i luften.  I huset där jag bor finns ett antikvariat och 12000 böcker. Inredningen är gammeldags, i fin mening "borgerlig". Det får mig att tänka på ett ställe i Italien, Montefalco, där stile var liknande, men där de välfyllda bokhyllorna saknades.

Idag har jag cyklat 87,8 km från Borlänge via Smedjebacken och Fagersta. Det gick bra även om starten var trög och jag kände mig närmast orkeslös. Branta uppförsbackar hela tiden. Först vacker dalanatur med låga berg, odlingar och betesmarker men sen bergslagsnatur med täta barrskogar, sjöar och myrar. Jag passerad förbi byar med namn som Halvarsgårdarna, Tolsbo och Ulfshyttan. Mörk,tät skog och en grå himmel.

Jag kom fram till Smedjebacken och tyckte stan såg sorglig ut. Ett litet och närmast övergivet centrum, tomma affärslokaler och få människor i rörelse.

Fagersta tog ett bra tag att ta sig igenom men till Norberg gick det fort.

Här har jag hunnit vila någon timma och strosa omkring med kameran. Jag åt kvällsmat, biffstek och en Staropramen, på puben Port Arthur. Det var knappast någon kulinarisk succé, men det smakade "hjälpligt".

Det blir en tidig kväll för mig. Jag är trött och imorgon väntar de 50 km som återstår till Sala.

Dag 4: Torsång-Stora Tuna-Borlänge

Idag hade jag tänkt att börja dagen med ett besök i Stora Tuna kyrka, men så blev det inte, eftersom det skulle vara begravning, utan jag bestämde mig för att göra en kort cykeltur till Torsång. Detta mest av en tillfällighet men jag visste att även där finns en intressant kyrka, den äldsta i Dalarna.

Torsång ligger drygt en halvmil från Tuna vid Dalälven. Kyrkan är en gammaldags sockenkyrka utan torn. Den visade sig inte vara särskilt intressant i mitt tycke, förutom ett sorta portalmålningar som liknar kurbitsmåleriet, men som måste vara mycket äldre.

Därefter var det lunch på hotellet och sen blev besöket i Stora Tuna kyrka av. En praktfull predikstol och eleganta stjärnvalv fanns att se där bland annat.

Eftermiddagen tillbringade jag i centrum. Då kände jag att jag var mycket trött och blev, efter en del omkringströvande, sittande på "Lilla parken", ett litet utomhuscafé, där jag blev sittande i mer än en timma.

Därefter besökte jag Jussi Björling-muséet, som belyser dennes liv från det att han föddes i Stora Tuna tills hans död. Naturligtvis handlade det mest om succéerna på världens operascener. Programblad, affischer och scenkläder visades. Hela tiden kunde man höra Björlings röst i bakgrunden. Mitt intryck? Jag gick dit utan större entusiasm men med lite allmän nyfikenhet. Björling betyder inte mycket för mig och den klassiska musiken och inte minst operan, är ingenting som intresserar mig så mycket nuförtiden. Jag har fått svårt att relatera till den personligen. Björling är dock en röst från en annan tid, ett äldre Sverige som jag upplever som avlägset. Det är något högstämt och konservativt som jag kommer att tänka på. Borgerligt. Jag har inte mycket med det att göra, men visst hör jag kvaliteten, som är obestridlig, när jag hör Björling sjunga Nessun dorma eller Land du välsignade, men den kommer från en värld som inte är min.

Dag 3 del 1: Krylbo-Avesta

I natt har jag hört tågen som passerar den stora järnvägsknuten. Mitt B & B, Tinget1903, ligger mittemot järnvägen på mycket nära avstånd. De har inte stört men jag har hört dem när jag vaknat till flera gånger under natten.

Jag vet att det är trist att läsa klagomål på komforten, så det ska jag hålla alldeles kort. I stort sett är det bra. Jag har ett stort sekelskifteshus för mig själv. Emellertid är priset, 780:-, för rummet högt och motsvarar inte riktigt det som finns att tillgå här. Rummet har varken radio eller TV vilket säkert varit fallet på ett hotell i samma prisklass. Wifi finns men täckningen är svag inne på mitt rum och måste startas om hela tiden.
TV:n, som finns i frukostmatsalen, är svår att få igång. Till det behövs två fjärrkontroller, men hur de ska kombineras är oklart. Instruktionen jag fick var högst oklar. Hur frukosten är återstår att se.

Hur som helst, trots dröjsmål med att komma åt mitt rum (portkod 1 fungerade inte och när jag fick nr 2 var det låst från insidan och när personalen kom hade den nyanställda tjejen ingen nyckel och fick leta upp en person som bor i närheten för det) hade jag en hygglig dag här igår.

Avesta Art är en upplevelse. Den gamla industrilokalen, som skulle kunna vara spelplatsen för en skräckfilm, används på ett effektfullt sätt. Belysningen är dämpad och strategiskt använd. Dunklet som omger en låter konstverken bli tydliga och ofta mycket suggestiva. I bakgrunden hörs märkliga ljud, klinganden, ringningar och många svårdefinierade elektroniska ljud.
På så sätt blir själv muséet nästan ett "allkonstverk" där de olika utställningarnas innehåll samverkar med varandra.

Men det är ändå något vemodigt över mindre svenska städer efter stängningsdags. Centrum ligger öde. Få människor är ute. De oftast opersonliga eller rent av fula byggnaderna förstärker känslan av ödslighet. Att sitta ensam på en enkel restaurang, där servitrisen glömmer besticken, gör en lite betänksam. När man rest i Sydeuropa vet man att det kan vara mycket annorlunda även om det råkar vara en måndagskväll. I Sverige är det tyst. Ändå måste jag medge att vemodet blandades med ett sorts ro och fridfullhet.

Avesta är en gammal industristad. Den berömda visenten från Avesta-Shefield står numera på Matkustorget, nära det gamla rådhuset. Även det är en smula vemodigt. Hur Avesta självt mår vet jag inte, men att tiden inte stått still är klart.

Dag 3 del 2: Avesta-Hedemora-Säter-Gustafs-Borlänge

Idag har jag cyklat mer än 80 km. Det är en lång sträcka för mig och den känns i kroppen. Ikväll befinner jag mig på Buskåkers gästgiveri, ca 5 km från Borlänge centrum och ett stenkast ifrån Stora Tuna kyrka, vars väldiga torn är ett verkligt landmärke i trakten omkring.

Idag startade jag från Krylbo vid niotiden på morgonen just när ett ihärdigt regnväder började. Det gjorde inte cyklandet lättare, men jag lämnade Avesta och cyklade på skogsvägar tills jag nådde Hedemora där jag åt en lätt lunch och hann med ett besök i stadens kyrka, där diakon erbjöd en gemensam andakt, men det låg inte riktigt för mig, så jag tände ett ljus istället.

Jag cyklade vidare mot Säter och var tvungen att för en stund cykla längs riksväg 70, vilket bitvis var direkt obehagligt. Väl i Säter tog jag en paus och avnjöt ett wienerbröd och en Trocadero som jag köpt på Annas brödbod.

På turistbyrån i Säter fick jag hjälp att hitta lämpliga småvägar för att ta mig till Borlänge. Jag cyklade via Solvarbo och Gustavs genom ett vackert, grönt böljande landskap av det slag som man förknippar med Dalarna.

Av en slump hittade jag Buskåkers gästgiveri. Jag bor i ett enkelt rum som luktar "gammalt" men som har både badrum, TV och radio. Här bor jag och tre östeuropeiska byggnadsarbetare, kanske polacker, som jobbar med ombyggnationer på hotellet.

Ikväll åt jag på Coco Thai i Borlänge. I brist på bättre får det väl tilläggas. Sur personal och trist mat. Jag är egentligen inte någon thai-matens större tillskyndare.

Den senare delen av kvällen har jag promenerat och fotograferat runt Stora Tuna kyrka. Jag är minst lika förtjust i den som mer berömda kyrkor och palats i Italien. Samma känsla av att inte vilja slita mig från dess åsyn kände jag i Urbino när jag beundrade Palazzo Ducale.

Imorgon stannar jag i Borlänge. Vad som händer sen vet jag inte. Möjligen nöjer jag mig och börjar åka hemåt. Jag vill undvika de stora vägarna och midsommartrafiken som snart börjar. Kanske åker jag hem via Norberg med eventuellt en övernattning innan jag cyklar till Västerås via Sala.

Dag 2: Sala-Näs-Krylbo/Avesta

Jag befinner mig på Tinget1903, ett b & b i Krylbo. Jag har hela huset, dvs den f.d tingsrätten, numera omgjord till andra ändamål. Det är ett fint gammalt hus, kanske är det byggt i något sorts Jugend med två små torn på den främre sidan.

Jag startade från Sala före åtta på morgonen och cyklade först mot Saladamm och vidare norrut mot Näs och Falkudden. Vid Falkuddens camping stannade jag ett slag för att vila. Där hade jag vacker utsikt över Dalälven.

Jag anlände till Krylbo men upptäckte att jag fått punktering på bakhjulet och blev tvungen att gå till en cykelreparatör som hade sin verkstad vid köpcentret Dalahästen flera kilometer från Krylbo. Det gick som tur var fort att få den tillbaka, men det kostade 269:-

Väl tillbaka i stan tittade jag på konst på Verket, Avesta Art, som ligger inrymt i en gammal industrilokal. Jag fick en guidad tur tillsammans med ett äldre par. Konsten som visades var i högsta grad modern, effektfull men ganska underlig. Ett verk bestod av trådar som spänts upp i en säng och som bestrukits med en färg som reflekterar UV-strålar. I sängen såg man då en liggande människa. I muséet fanns också glaskonst och märkliga filmer med människor som oroligt slängde med huvudet.

Efter besöket åt jag kvällsmat på en medelmåttig grekisk restaurang. Det var närmast öde i centrum, men på håll hördes musik.

I den gamla byn spelade Tuxedo Jazz Band glad men gammeldags jazzmusik. Publiken bestod mest av pensionärer. Några hurtiga äldre män i svarta kostymer spelade. Det livade upp mig något.

Mina planer är något obestämda för morgondagen. Antagligen försöker jag ta mig till  Borlänge. Vad som sker sen vet jag inte. Det verkar svårt att hitta boenden till hyggliga priser och det närmar sig midsommar. Kanske är det inte värt att jaga boenden eller betala riktigt dyrt för dem som trots allt finns. Om det visar sig svårt i Borlänge kanske jag far söderut igen och ger mig ut på en annan tur senare i sommar.

Dag 1: Västerås-Skultuna-Sätra brunn-Sala

I morse cyklade jag äntligen iväg. En resa mot Dalarna har börjat. I den här bloggen kommer jag att skriva om mina upplevelser på vägen.

Hotfulla moln utanför Skultuna

Vädret var märkligt när jag började trampa en stund strax före 10:00 på förmiddagen. Motvind, väldiga mörka moln på himlen men solen syntes då och då och de blå revorna var inte så få. Det kunde bli hur som helst med vädret. Men det blev inte mer än några få regnstänk och vinden blev med tiden mer gynnsam. Det blev en tung start. Det högra benet smärtade oroväckande och andningen var inte riktigt med. Jag lämnade Västerås i riktning mot Skultuna via Rönnby. Där började jag äntligen känna mig hemma på cykelsadeln och på vägen ut mot Skultuna visade cykeldatorn att jag höll en stadig hastighet på 25-30 km/h.

Harakers kyrka

Efter Skultuna fortsatte jag mot Haraker. Molnen såg hotfulla ut men vid Harakers kyrka sken solen. Det doftade friskt av våt mark och våta löv från skogen och dunster från blommorna vid vägkanten kändes i luften. Jag gjorde en paus på Bro Arnes Café i Sätra brunn och nådde Sala strax före klockan ett hos mina föräldrar. Här stannar jag till imorgon då jag drar vidare norrut mot Dalarna.

Framme i Sätra brunn

Jag kan konstatera att det känns att cykla med packning. Det har visserligen gått bra att hålla en hög hastighet, men det är ändå med en större ansträngning. Jag måste tänka på det framöver, att inte anstränga mig för mycket. Jag tävlar inte mot någon utan vill istället uppleva något mer. Jag ska inte sticka under stol med att jag är ganska prestationsinriktad, men det är viktigt att kunna släppa taget, låta bli att ha bråttom och låta resan i sig få ha sitt eget värde. Jag vill uppleva landskapen på närmare håll än vanligt. Det är inte så sällan som jag fått en glimt av något som, p.g.a min brådska, inte bli till något annat. Under den här resan vill jag bli berikad på många plan, men att jäkta och tävla mot en "motståndare" som inte finns kommer inte att hjälpa mig. Allt som allt har jag cyklat ca 50 km idag. Det har känts överkomligt. Imorgon startar jag tidigt och fortsätter mot norr.