I natt har jag hört tågen som passerar den stora järnvägsknuten. Mitt B & B, Tinget1903, ligger mittemot järnvägen på mycket nära avstånd. De har inte stört men jag har hört dem när jag vaknat till flera gånger under natten.
Jag vet att det är trist att läsa klagomål på komforten, så det ska jag hålla alldeles kort. I stort sett är det bra. Jag har ett stort sekelskifteshus för mig själv. Emellertid är priset, 780:-, för rummet högt och motsvarar inte riktigt det som finns att tillgå här. Rummet har varken radio eller TV vilket säkert varit fallet på ett hotell i samma prisklass. Wifi finns men täckningen är svag inne på mitt rum och måste startas om hela tiden.
TV:n, som finns i frukostmatsalen, är svår att få igång. Till det behövs två fjärrkontroller, men hur de ska kombineras är oklart. Instruktionen jag fick var högst oklar. Hur frukosten är återstår att se.
Hur som helst, trots dröjsmål med att komma åt mitt rum (portkod 1 fungerade inte och när jag fick nr 2 var det låst från insidan och när personalen kom hade den nyanställda tjejen ingen nyckel och fick leta upp en person som bor i närheten för det) hade jag en hygglig dag här igår.
Avesta Art är en upplevelse. Den gamla industrilokalen, som skulle kunna vara spelplatsen för en skräckfilm, används på ett effektfullt sätt. Belysningen är dämpad och strategiskt använd. Dunklet som omger en låter konstverken bli tydliga och ofta mycket suggestiva. I bakgrunden hörs märkliga ljud, klinganden, ringningar och många svårdefinierade elektroniska ljud.
På så sätt blir själv muséet nästan ett "allkonstverk" där de olika utställningarnas innehåll samverkar med varandra.
Men det är ändå något vemodigt över mindre svenska städer efter stängningsdags. Centrum ligger öde. Få människor är ute. De oftast opersonliga eller rent av fula byggnaderna förstärker känslan av ödslighet. Att sitta ensam på en enkel restaurang, där servitrisen glömmer besticken, gör en lite betänksam. När man rest i Sydeuropa vet man att det kan vara mycket annorlunda även om det råkar vara en måndagskväll. I Sverige är det tyst. Ändå måste jag medge att vemodet blandades med ett sorts ro och fridfullhet.
Avesta är en gammal industristad. Den berömda visenten från Avesta-Shefield står numera på Matkustorget, nära det gamla rådhuset. Även det är en smula vemodigt. Hur Avesta självt mår vet jag inte, men att tiden inte stått still är klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar